Sedan Georg Jensen grundades i början av 1900-talet har företagets silversmeder låtit sina verktyg och arbetsmetoder gå i arv till nya generationer av konsthantverkare så att företagets mångåriga tradition av kvalitet och skicklighet kunnat fortsätta. En av den berömda silversmedjans senaste rekryter är Emil Borregaard. Den unga smeden anställdes på företaget 2012 efter fyra år som lärling och är nu en av Georg Jensens 25 hantverkare i silversmedjan i hjärtat av Köpenhamn. Vi stämde träff för att få veta mer om hans arbete.
Hur ser en vanlig arbetsdag i silversmedjan ut?
På morgonen tittar jag först på vad jag ska jobba med just den dagen. Ofta arbetar jag med ett föremål i mellan två och fyra dagar, till exempel två dagar med att fila, tre med att bearbeta, en med att korrigera och en med att löda. Men många gånger har jag även större arbeten som kan ta månader och där jag samarbetar med andra silversmeder med olika typer av specialisering. Arbetet med mindre föremål följer samma upplägg men är inte lika omfattande, utan blir klart på bara en dag eller två.

Hur börjar du när du ska skapa ett föremål?
Jag får en skiss som jag utgår från. Den följer jag genom alla stegen, och ofta utförs vissa moment av andra silversmeder med särskild specialisering. Det är min uppgift att se till att vi har silverplåten som krävs, att drivningen är korrekt utförd, att planera för när poleraren ska komma in i kedjan samt att se till att leveransen sker enligt tidsplanen. Det kan ta timmar, dagar eller till och med månader att få ett föremål eller en del av ett föremål precis som man vill ha det. Ju mer komplext ett föremål är, desto mer utmanande och tidskrävande blir processen.

Vilken del av ditt arbete är viktigast?
Min viktigaste uppgift är att se till att föremålet är en riktig tolkning som faktiskt svarar mot formgivarens önskemål. Jag studerar och analyserar skisserna för att välja rätt verktyg för arbetet eller justerar verktygen för att kunna åstadkomma rätt resultat.

Hur bär du dig åt för att tolka formgivarens skisser?
Om det är möjligt pratar jag alltid med formgivaren. Han eller hon kommer in för att diskutera sina tankar och önskemål så att jag kan skapa föremålet just så som det var tänkt. Men föremålen jag arbetar med är framförallt min egen tolkning av designen. Varje märke av hammaren är ett uttryck för min personlighet och mitt unika konsthantverk. När jag får en skiss studerar jag den och gör min egen uttolkning, och de föremål jag skapat bär mitt eget kännemärke inom företagets design.

Vad är det som utmärker dig?
Är man i branschen kan man absolut se skillnader i bearbetningsteknik. Min hand, min arm och min kropp slår med och håller verktyget på ett visst sätt som inte är identiskt med hur andra silversmeder gör. Alla silversmeder har sitt eget sätt att utföra ett visst moment.

Hur går samarbetet med de andra silversmederna till?
Vi har ett bra och nära samarbete och bollar ofta tankar om designer och hur de ska utformas. Ju snabbare man lär sig att vara mottaglig för andras råd och åsikter, desto bättre blir man som silversmed, och det gör att man skapar en bättre produkt. Jag frågar mina kollegor flera gånger om dagen vad de tycker, hur de skulle angripa ett visst delmoment och om de kan hjälpa mig med något specifikt problem. Och de gör likadant. Vi fokuserar individuellt på de föremål vi arbetar med från början till slut, men vi är helt klart ett team. Vi ger varandra råd och hjälp under arbetets gång för att resultatet ska bli så bra som möjligt.

Vilket av dina verk var den största utmaningen?
Den kinesiska Long Xing-draken. Drakens dubbla kurva är tekniskt krävande eftersom de olika ytorna naturligt arbetar mot varandra. Det tog nästan fyra månaders dagligt arbete att fullborda den. Jardiniére II som jag arbetar på just nu tar mig mer än sex månader. Och då är det dessutom fyra andra silversmeder som också jobbar heltid med samma föremål. Alla inblandade har speciella färdigheter som det tagit många år att finslipa. Det är en organisk och intuitiv process där man måste veta vad man gör och vara säker i sitt hantverk – annars kommer det att synas på resultatet.

Händer det att du känner dig osäker?
Ja, när jag har gjort någon miss jag inte varit med om tidigare. I början är man osäker på hur man ska rätta till misstag, till exempel när hamringen blivit för grov på något ställe. Då måste man vända sig till andra för att få hjälp att rätta till det, och det kan bli en tidsödande process. När man lär sig mer och utvecklas kan man korrigera misstagen direkt. Ju mer man arbetat med något, desto färre misstag gör man eftersom man lär sig hur man ska gå till väga och inte behöver tänka efter. Det blir en intuitiv process.

Vilken är den viktigaste egenskapen för en silversmed?
Tålamod.

Vad är du stoltast över yrkesmässigt?
Mina kollegor. Och att jag jobbar i ett utdöende yrke som hålls vid liv tack vare skickliga hantverkare. Jag har stor respekt för det och jag tycker att det verkligen är synd att det blivit omodernt med silversaker. Jag älskar utmaningarna och problemlösningen – och yrkesstoltheten. Den ciselör eller polerare som tar över föremålen jag arbetat med kan inte göra ett gott arbete om inte jag gjort det. Det är väldigt viktigt för mig att det jag levererar är perfekt. Och jag lägger ribban högt. Om inte utgångspunkten är bra kan inte slutresultatet heller bli det, så jag måste vara mer eller mindre perfektionist för att kunna leverera optimala produkter. Det viktigaste för mig är att det inte finns några gränser. Det handlar bara om att våga.

Finns det några andra närbesläktade områden du gärna skulle vilja arbeta med?
Jag skulle hemskt gärna arbeta med guld eller med saker där man kombinerar flera olika yrkesroller inom hantverket. Väcka liv i traditionella metoder för att utmana inte bara mig själv utan även synen på yrket och uppfattningen att vi inte längre kan skapa samma mästerverk som förr. Jag vill skapa föremål som bjuder på så stora utmaningar som möjligt – när folk säger att det är så svårt att det inte går vill jag bevisa att de har fel. Jag ber ofta om att få jobba med de största och galnaste föremålen och min chef brukar låta mig försöka så att jag kan finslipa mina färdigheter. Där måste jag bevisa mig varje gång.

När jag vet att tekniken finns kan jag gå vidare och lära mig behärska den. Jag kan se vad jag måste lära mig. Jag söker aktivt de här utmaningarna eftersom jag vill tänja på gränserna för mig själv och min förmåga för att bli bättre i mitt yrke. Ofta har man en tendens att fokusera på det man är bra på och undvika det man inte är så bra på. Det är svårt att tvinga sig att lära sig något som man tycker är svårt eller tråkigt. När man har ägnat 1 000 timmar åt att finslipa sin filningsteknik och det verkligen sitter är det inte så inspirerande. Men alltihop är en del av det färdiga föremålet, så det handlar om ens yrkesstolthet.